Jag känner en kille, eller rättare sagt jag kände en kille.
Varje gång jag ser honom nuförtiden så kan jag nästan börja grina..
För den killen jag kände en gång, gav sin flickvän ett guldhjärta, han var den sötaste, har var riktigt snäll..
Men i sjuan, jag vet inte vad som hände.. Men han spårade ur, han hade en äldre brorsa som var ledare för något rasistgäng, alla hade stor respekt för honom även för hans lillebror. Vi var inte stora i sjuan.. hans storebror la av och helt plötsligt var det han som var ledare, det var han som skulle ta över...

Plötsligt kände ingen honom.
Det var han som söp först, det var han som rökte först. Det var han som testade knark först. Han var den som kom full till skolan..

Allt spårade ut..

I somras körde han moppe onykter, rakt in i en bil..
Han hade egentligen tur att han klarade sig men ingen var förvånad. Alla ryckte på axlarna.
På uppropet kom han sönderslagen, det var hemskt att se.
Idag såg jag honom på bussen.
Rakad skalle, stort blåöga, ärr på huvudet, märken efter knogar.
alla vet men ingen säger nått. Han kommer inte bli gammal och alla kommer rycka på axlarna.
Vart är den pojken jag en gång kände?