världens bästa

Har tillbringat dagen till att försöka plugga men tankarna på en helt annan plats. Hos min farfar. Han har vart förkyld, han blev det när han hade vart här. So what tänker ni säkert. Men han har inget immunförsvar och nu är han så svag, för det finns ingen vilja kvar att kämpa så det är illa, han är bättre nu fast det är inte långt kvar. Han är så stark men det är klart det tar på psyket att inte kunna andas ordentligen eller att knappt kunna resa sig. Men inne i honom finns den friska farfar, han är fortfarande samma farfar i skallen, världens bästa.


Om de ville ta bort den jävla katten kanske han kunde få leva ett tag till!

Farfar, lämna mig inte nu. Kämpa på för jag vet att du klarar det. Alla bara väntar på att något nytt ska hända och jag vet att jag kommer inte klara det om du försvinner nu. Jag kommer inte göra det. För du betyder så otroligt mycket för mig, aldrig någonsin kommer någon kunna betyda lika mycket som dig.

Det värsta är att jag kommer inte ihåg den "friske farfar". Jag kommer bara ihåg tiden från han blev sjuk, det är så hemskt. Jag vet bara om den stapplande farfar men jag har någon bild inuti mig hur han min lillebror på axlarna. Men egentligen spelar det ingen roll för han är världens bästa och coolaste människa, för hur många 76-åringar skickar sms?

Nu gråter jag.

Men nu ska jag ta vara på den tid som finns kvar och vem vet han kanske blir bättre, fast det är tveksamt. Men jag ska vara positiv!

Farfar jag älskar dig!