Bad luck.

Förra veckan var inte riktigt någons vecka i våran klass.
Allt började på onsdag, min blivande sambo kommer till skolan vid lunchen och virrar om att hon inte känner något på den vänstra sidan, hon känner absolut ingenting. Hon säger att det känns som om sover. Såklart blir man orolig så jag, hon och en till far upp till akuten. Vi fick vänta 3 timmar på att hon skulle få träffa en läkare i 10 minuter, det var bara vi där. Suck. Men iallafall när E inte hör så säger H till mig att det kanske är en blodpropp, nej det är det inte tänker vi båda.. När vi väl träffar läkaren så visar det sig att någon nerv har kommit i kläm men känseln kommer snart komma tillbaka.
Dagen efter allstå torsdag så kommer jag till skolan som vanligt, vid skåpen sitter H och gråter, hon är alldeles förstörd. Hon har en massa människor omkring sig och de tröstar henne, när hon är själv frågar vad jag som har hänt, hennes mamma hade fått en stroke, 43 år gammal och var förlama/ingen känsel i samma del som E hade dagen före.. Vi stöttar henne allt vi kan. Här i xx, så har hon bara sin mamma, hennes föräldrar är skiljda sen länge och han jobbar i hongkong. Hon har det jobbigt.

Det blir värre.

Igår fick H:s mamma en hjärnblödning. Hon lever. Ingen vet vad de ska säga till henne men hon vet att alla finns där och tänker på henne.

Jag har slutat klaga, jag har en hel familj det är de som är det viktigaste.

( Snubben, läste om din mor, be strong!)