Jag har en kompis, hans moster gick nyligen bort bara för en vecka sedan och hon skulle kunnat vara i livet idag om vårdcentralen hade brytt sig. Hon åkte dit fyra gånger för kraftig huvudvärk/migrän och de sa bara, åk hem, vila och ta en alvedon så ska du se att de blir bättre, 4 gånger. De borde ha insett. Hennes systrar som är sjuksystrar tvingade tillslut sjukhuset att undersöka henne, de gjorde de och det visade sig att hela hjärnan var full av tumörer. Det fanns ingenting att göra, hon klarade sig ett år. För några veckor sen gick hon bort..
Idag sa jag att jag hade tänkt på honom och så. Det är så jobbigt att säga nått, jag vet inte hur jag ska säga. Han svarade mig, de är en av våra största mardrömmar att någon ska försvinna ifrån en men hon lider inte längre.

Sverige som är ett sådanat otroligt land eller det utger sig från att vara skickar hem människor när de kommer till vårdcentralen för fjärde gången med huvudvärk och det visar sig vara tumörer. Då är någonting fel.

Så länge man pratar om personen
som har gått bort finns den fortfarande kvar