Farfar
stod utanför ica idag med pappa, väntade på att mamma skulle hämta oss.
Då passade jag på hur och fråga hur det var farfar och bad pappa svara ärligt.
Han sa att det inte var alls bra och han sa det jag vet om men inte vill höra. Han kommer kvävas ihjäl, för hans lungor orkar inte längre.
Frågan är om varför orkar göra det psykiskt han har jämt vart så stark men nu har det hänt så mycket.
Jag är helt ärlig när jag säger att när han är borta kommer jag inte klara mig.
Helt allvarligt.
Farfar, jag älskar dig!
2 kommentarer:
Jag ramlade nästan ihop när farfar dog. Jag tappade liksom allt, grät i floder och ville aldrig lämna rummet igen. På något konstigt sätt sitter jag ändå här idag..Självklart kommer även du klara det gumman min!
Livets gång är jäkligt svår att acceptera.
Jag menar, kan inte bara vissa få leva för alltid?
Fan vad livet är orättvist!
Skicka en kommentar