Om de bara kunde döda kattfan!

Slutade tidigt ifredags 11:05 rättare sagt så jag slängde i mig lunch och tog ett tidigare tåg till Farmor och Farfar.
Har tillbringat hela helgen där och bara myst. Slagits lite med farfar och kramat han i massor.
Kusinerna har också var också hemma så jag har kramats en hel del med kusiner och kusinbarn. I love my family.
Så himla skönt att träffa kusinerna och jag älskar deras humor, våra skämt. Fast pappa kan klara sig utan den, det kan man lista ut med lilltån.
Jag har även vart nyttig och gått ut med söthunden också, hon är också gammal nu men det är hon som går snabbt. Har även såklart pluggat en hel del, jag går IB. Som man bäddar får man ligga, typ?

Farfar, min farfar. Allt kändes bra när jag var där, kändes bra att vara där. Som min kusin sa "Om han slutar kämpa så kommer det gå snabbt." och så är det. Det är tack vare hans vilja han är vid liv och när den viljan försvinner då blir det tufft. När vi satt igår efter middagen hemma hos faster så satt vi och pratade och han höll min hand, jag kände i mig att han kämpar för min skull, för allas skull. Han sa, jag vet att du tycker det är jobbigt nu kerstin med allt med du vet att jag alltid finns här, det är bara att skicka ett sms.

Han har astma också och andas väldigt tungt och det blir inte bättre av att de har en katt. Jävla katt.

Farfar, du är det bästa i mitt liv.